Inatt drömde jag en riktigt otäck dröm......en dröm som är min absoluta största fasa.

Jag drömde att jag och sambon va ute på gården itanför huset där det är fullt av folk som hänger tvätt (??????), plötsligt känner jag panik inom mig och jag får en känsla av att nåt är fel. Jag tittar mig omkring och hittar inte min lille son....han e borta.

Jag springer in i huset och där sitter dottern på golvet och försöker väcka sonen. Sonen ligger med ansiktet nedåt golvet...helt stilla. Jag tar upp honom och han är helt silla....jag öppnar hans mun och då har han hela svalget fullt av servetter och håller på att kvävas. Jag stoppar in min hand i hans mun (idrömmen fick jag plats med hela min hand i hans lilla mun???) och drar upp servetterna som täppt igen hela hans luftgång. Jag får panik och skriker åt sambon att han håller på att dö...men sambon bara står och ler och lyssnar inte på vad jag säger.

Usch, det va ingen rolig dröm och jag hade ångest när jag  vaknade. :-(

Jag får ofta ångest när det gäller barnen när man läser på nyheterna att barn farit illa på nått sett....som nu senast den 2 åriga pojken som brann inne i Sunne. Fy fan vad jag känner för hans anhöriga....vilken tomhet, ångest och förtvivlan dom måste känna :-(

Jag fattar inte hur man kan överleva nåt sånt!?

2008 va ju ett grymt tragiskt år vad gäller barn  och unga vuxna som farit illa ....fy fan vilket grym värld dom lever i.....inte konstigt att man blir en aning överbeskyddande mot sina egna barn med tanke på den antagligen ännu grymmare värld dom kommer att växa upp i.

Nä men usch vilket tråkigt inlägg detta blev då!!!!

Nu skall jag snart ta på barnen sina overaller så skall vi gå ut i kylan och leka av oss lite innan lunch.

Ha det gott...och ta hand om er!!!!